Okej.. nu va det väl lite väl länge sen jag skrev här, och jag har väl egentligen inga direkta ursäkter till varför jag inte uppdaterar mig bättre än vad jag gör. Jag antar att jag är upptagen, det blir mitt bästa svar!?

Basket sässongen är över (ca en månad sen...), vi vann 0 mather. Pinsamt, mhm, jag vet. Men huvudsaken är att man har kul eller hur, och att man gillar sitt team? Vi hade en härlig team-spirit, och hade jätte kul tillsammans. Basketen vände verkligen mitt år, och har gjort det till den roligaste tiden här (än så länge i alla fall). Vi hade många team-dinners, då vi i de olika årskursernas föräldrar fixade middag till oss. Oftast något gott och smarrigt till middag (pizza, "slappy joes", tacos... och chips till alla middagar?!) och sen massa kakor och godheter till efterrätt. Kan ju säga att det gick en  hel del mat som ni själva kanske kan tänka er. 24 hungriga tjejer som nyss tränat i två och en halv timme.. Japp, det va bara till att föda oss! I slutet av sässongen hade vi en basketball banquet, då fick vissa spelare som på något sätt utmärkt sig olika sorters awards. Alla fick dessutom ett "diplom" och jag fick två, ett där det stod "THE BEST FOREGIN EXCHANGESTUDENT"! Fick beröm från coacherna att jag verkligen tog mig igenom hela sässongen, vilket jag måste säga att jag är extrem stolt över själv också. När jag gick ut i början tänkte jag; "klarar jag två veckor är det nock". No ma'am I mad the whole season!

Härrom veckan va jag även med i tidningen. Va "Cindys face of the day". De intervjuade en liten text om mig och tog en bild, så jag va kändis i hela Council Bluffs efter det. Massor av folk på skolan och även utanför kom och kommenterade det, haha! Självklart blev det missförstånd, som med alla journalister. De fick mig att framstå som att jag är jätte duktig på fotboll och tennis, men det stämmer ju inte riktigt. Har aldrig spelat något av dem? Men men, får man vara stjärna för en dag, vad gör en bagatell som det något dåligt?

Sen jag skrev sist har det hänt en massa som ni kan förstå. (Det var ju pinsamt nog två månader sen, vart tar tiden vägen!? Om någon svarar på det lovar jag att uppdatera oftare för jag undrar verkligen! Haha!) Men jag tänker väl skriva om "höjdpunkterna" i alla fall!

Den kanske för mig absoult viktigaste händelsen va "the snowball dance". En skoldans, jag va inte säker på om jag skulle gå eller ej. Temat var black&white och jag hade varit ute med Sofia och hennes värdmamma i typ alla affärer i omkretsen, och självklart kräsen som jag är, kunde jag inte hitta en klänning som passade fröken Erikssons smak. Dessutom va det lite strul med vem jag skulle gå med, för Sofia, som jag trodde jag skulle gå med, hade helt plötsligt bestämmt med andra tjejer och jag kunde gå med dem men de hade ingen plats i deras bil för det var meningen att de skulle vara 5 stycken. Jaha, tänkte jag då. Det kanske va bra att jag inte hittade någon klänning. Men , under januari och februari månad va det ju basketsäsong vilket betyder att det va en massa matcher på kvällarna och jag kan väl säga att jag va på dem flesta av dem så jag började prata med den här supr trevliga och socker söta tjejen Michelle. När hon frågade om jag skulle gå till dansen och jag sa att jag inte visste för jag visste inte riktigt vem jag skulle gå med sa hon att jag borde gå med dem! Och så blev det. Marilyn och Roger tog mig till ett köpcenter som ligger en bit härifrån och första affären jag går in i hittar jag en klänning som dög mer än bra! Så på lördagen skulle jag först ha en match på förmiddagen så jag visste att det skulle bli stressigt med "iordning görandet", för det första har vi problem med att komma ut med bussen som skulle ta oss till ISD (där i skulle spela vår match, en skola för döva). Det va nämligen en stor wrestling tävling som va igång på vår skola så the parkinglot va smockad och det tog oss en halvtimme innan vi va på väg, så stressade som vi var kom vi väl dit och de säger att de inte har någon match i deras schema. Nehe, så då va det bara för oss att pallra oss hem igen. Tur i oturen, tråkigt att missa en match eftersom det är det som är grejen med att träna liksom, men samtidigt kände jag mig inte lika stressad!

Michelle och hennes kompis Tyler hämtade mig vid halv 6 och vi åkte och tog foton i en park, va väldigt kallt kan jag säga! Sen åkte vi och åt middag på Appelbee's en typisk amerikansk "restaurang" kan man väl säga. Blev någon slags fiskrätt för mig, va väldigt gott. Första gången jag åt där dessutom! Sen bar det av till dansen! Jag kan säga att jag var jätte glad över att jag gick med Michelle och inte Sofia och dem för vi hade så mycket roligare än de hade haft det, och Michelle är verkligen super rolig. Själva dansen var typ som ett lågstadiedisco. Ballonger, saft, godis, nummer på handen till jackorna, föräldrar som vaktar.. ja ni fattar grejen? Men det va verkligen jätte roligt! Vi dansade en massa och hade super roligt. Efter dansen åkte vi hem till hennes kompis Heley. Jag har träffat henne innan och pratat lite med henne för vi går till samma kyrka. Michelle och två andra tjejer Emily och Catherine skulle sova hemma hos Heley och de undrade om jag också ville sova över där. Klockan va redan 11 och jag va lite orolig över vad Marilyn och Roger skulle säga, men när jag ringde så va det helt okej! Jag kan väl säga att jag blev lite paff, men väldigt glad! Vi gick sen hem till en kille som heter Derek och hang out där för a while.

Nu efteråt har jag blivit jätte bra kompis med Heley, Em och Cath (Michelle också för den delen) och har hängt out med dem ganska mycket! De är super roliga och snälla, och en aning galna ibland kanske. Haha! Synd att jag inte träffade någon av dessa 4 tjejerna tidigare. Men jag får ta vara på tiden som är kvar! De är alla juniors, så de är födda antingen 91 eller 92, men ingen här umgås "endast med 90or/91or" osv., så jag bryr mig inte direkt!  

En annan big sak som har hänt, glömde nästan det, är att Jane inte längre bor här. Hon flyttade ut i slutet av januari (har jag för mig det var). Tyckte det va jätte sorligt när hon berättade att hon hade fått en familj som bodde jätte nära hennes skola som kunde tänka sig att ta hand om henne, så jag förstod henne att hon ville flytta. Lite skillnad på 10 min med buss och en timme med buss? (Särskillt en gul skumpig skolbuss) Men jag kan väl ärligt säga att jag inte saknar henne. Vi va ju inte direkt samma typer, och det är ganska skönt att "ha sitt eget". Vi delade ju rum och sådär, så man va ju aldrig ensam liksom.

Som sagt, tiden har mest bestått av skola och basket. Men nu är basket säsongen över, eller vinter-sport-säsongen ska jag väl säga (basket, bowling, wrestling) och vår-sporterna har satt igång.  Track & Field (friidrott), snart sätter tennis, fotboll, softball och baseball också igång (soccer). Jag ska gå ut för track, som redan har börjat, och förmodligen ska jag prova på fotboll också. Track teamet är ett härligt tjej-gäng på ca 40 tjejer, grymt kul! Coacherna är super shyssta, och det är inte alls lika hårt som basket. Mycket mycket enklare! Men det är nog bra, annars kommer jag aldrig klara göra både track and soccer, haha! Inte för att jag kan se mig som en soccer player, men ändå? Man kan ju inte vara stjärna på allt?

Häromdagen hade vi "namnlek" på track, namn, årskurs och något intressant om dig själv skulle sägas.  Så Emma, a senior and from Sweden for those who doesn't know. Men sen kom det fram att "jag kan hoppa på gumpen" (göra gumphopp). För på en basketträning så klarade vi inte vårat mål som coacherna satte, och då sa coach Vetter (the headcoach, min PE lärare) att om jag gjorde något som kunde få hela laget imponerade så slapp vi springa, så då gjorde jag gump hopp. (Hon visste att jag är "gammal hopprepare". Alla blev super impade, så när vi lekte namnleken va det någon av tjejerna som va med i basket laget att "she can do jump rope on her butt, it's so cool" så då va jag tvungen att visa och alla blev super imapde och jag fick världens applåder! Haha, kul att vara the star ibland!

Det är inte lång tid kvar tills tiden här in the US faktiskt är över. Idag när jag skriver är den den 11 mars, och mamma, pappa, Malin och mormor och morfar kommer hit och hälsar på mig och ser mig graduate om exakt 64 dagar. Helt otroligt! Och ja, jag ska faktiskt få graduate här från TJ (min skola) med cap och hela kittet som man ser i amerikanska high-school filmer. Har beställt med mått och grejer så jag kommer se super snygg ut, eller inte, haha! Men det ska bli kul!

Va och åkte skider på ett ställe som heter Cresent, typ som Vallåsen. Skidutrusningen va väl inte av högsta kvalitet direkt, och inte heller backarna. Men det va skönt att få lite skid-feeling och känna på snön lite, när det inte blev någon riktig skidresa. Vi hade dessutom tur med vädret så solen sken på oss!

Jag kan ju säga att jag fortfarande (vad trodde ni??) saknar Sverige oehört mycket. Längtar efter att få ta emot min kära familj här på Omaha's flygplats och få visa dem vart jag har befunnit mig de senaste månaderna och att sen få komma hem och träffa alla er där hemma. Vare sig ni vill eller inte! De där kramarna som kommer bli, de ligger varmt om hjärtat och jag bara känner hur jag kommer uppskatta alla av dem så otroligt mycket. Komma hem till lilla Höllviken igen, woohoo!

Snälla, skicka e-mail, fråga mig frågor om ni är nyfikna eller om ni undrar något! Jag är dålig på bloggen, jag vet och jag tycker själv att det är synd. För i augusti och september kan jag verkligen läsa om vad jag gjorde och minnas tillbaka, nu minns jag knappt vad jag gjorde igår?

Ha det jätte bra, för det ska jag ha min sista tid här!!
Håll utkik för nya inlägg då&då, jag försöker uppdatera min pixbox desstumer dock,
så om ni vill kolla in bilder så kolla där! (emmaeeriksson.pixbox.se)

Vi ses till sommaren!

Puss&Kram
EMMA!!