Väntade och väntade på att Maryln skulle ringa. Paula kom hem och mina chanser att svara i telefonen var lika med noll. Vid nio ringde Marlyn, förstöd att det var hon när Paula gick in på deras rum och stängde dörren efter henne. Jag gick in på mitt rum och satte mig på golvet. Jag visste ju vad som väntade mig. Jag var så nervös, jag skakade... en hemsk känsla. Egentligen vet jag inte varför men det var väldigt obehagligt!?

Efter tio minuter kom Paula ut och frågade om hon kunde komma in på mitt rum. Jag reste mig för att prata med henne. Först så verkade det precis som att hon låtsades som ingenting, kan inte minnas vad hon sa men hon antydde inte på någonting. Men då sa jag precis som jag kände, att jag inte kunde bo kvar. Jag kan inte bo i ett hus med mögel, jag kan inte bo i ett hus som är så skitigt och ohygieniskt som det verkligen är här. Grät inte från början, men när Paula frågade om det verkligen var så dåligt som jag sa att det var så kom det.

Jag sa att jag inte kände mig komfortabel i huset och att jag tyckte det var väldigt ohygieniskt överallt. Jag sa också att jag får allergi av möglet, då sa hon att allergi kommer jag få/ta med mig till vilken familj jag än flyttar till. Förstår inte vad hon menar med det, jag menar alla hus har ju inte mögel direkt?

Jag sa även att jag kände/visste mAnga som åkt som utbytesstudenter och fått byta familj och det har blivit mycket bättre, och då sa hon typ att det inte alls var sant och undrade om det var det jag utgick efter. Hon sa typ att det inte va alls säkert att jag fick det bättre nAgon annan stans. Vet inte om hon sa det för att göra mig ännu mer osäker eller för att skrämma mig.

Vi kom iallafall fram till att jag skulle ringa till Marlyn idag efter skolan. Men efter bara fem minuter kom hon och sa att Marlyn kommer direkt efter skolan och hämtar mig. Detta betydde också att jag inte kunde följa med på matchen, blev jätte besviken. Hade sett fram emot den!

Klockan var 22.00 och det var bara för mig att börja packa mina saker. Har i princip bara slängt ner allt i resväskan för jag va så himmla trött. Hade ju varit vaken sen fem på morgonen...
Ställde min klockan på 24.00, skulle gå upp och ringa hem till mamma och pappa och berätta om allt. Så när klockan tolv (7 på morgonen hemma) var det bara att gå upp, men det va skönt att prata med mammsen.

När jag skulle ta telefonen, som alltid är i köket, var den inte där. Som tur va hade jag tidigare på kvällen sett att det fanns en telefon i källaren, så jag gick ner och ringde. När jag lyssnade efter att ha slagit telefonnummert var det någon som andades i telefonen. Brydde mig inte, för om det nu skulle va någon, vilket jag såklart inte trodde att det var, så kunde de ändå inte förstå något. Pratade med mamma i tjugo minuter och sen gick jag tillbaka för att gå och lägga mig. När jag väl va i sängen hörde jag att någon var vaken, det var någon som var uppe och gick. Och i eftermiddags sa Paula till Inte "att hon va så trött för hon inte kunde somna förren klockan 1 i natt" vilket också betyder att hon förmodligen var i telefonen i natt. Ganska äckligt..   

Imose va det ganska konstig stämming. Gick upp och åt frukostsnabbt, gick iväg till skolan. Hade lite grejer kvar att packa så fick lite bråttom i slutet. Skolan va bra, dagarna går ganska snabbt.
Skyndade mig hem eftersom jag visste att Marlyn skulle hämta mig direkt. Men när jag kommer hem, tror ni inte "hon har fått ett brådskande ärende, men hon kommer om en stund". Nu är klockan halv åtta och jag fick precis reda på att hon är här om cirka en och en halv timme. Jag är så himmla sur!! Detta betyder att jag hade hunnit gå på matchen två gånger om.

Ville ju inte va kvar här idag, men det blev att jag fick äta middag med familjen. Kändes ganska konstigt.
Tom har inte sagt något alls, Brad sa inte hej då innan han gick till jobbet (inte förvånande förstås) och jag vet inte om Inte vet att jag ska flytta. Ingen har sagt något till honom, vad jag vet, men han har nog sett väskorna på mitt rum. Han är nog den jag kommer sakna mest. Han har äntligen börjat prata mycket mer, tror att Paula och de trodde han va bättre på engelska än vad han egentligen var. Men han börjar bli bra nu och pratar ganska mycket med mig. Så han är nog det ända som är tråkigt att lämmna, allt annat ska bli skönt.

Imorgon bitti måste jag ta skolbussen till skolan, som tur är kommer Sofia också ta den. Hoppas inte det är långt att gå bara för den går redan klockan 07.22.

Vädret har slagt om. Från att det har varit outhärdligt varmt (enligt alla amerikanarna, skönt enligt mig) till att bli jätte kallt. Imorse när jag gick till skolan kunde jag göra "rök moln" så kallt är det. Hemskt!!

Vill bara här ifrån nu.. tiden går jätte sakta. Skulle egentligen behöva plugga för mitt food-test imorgon, "safety in kitchen". Allt är så himmla töntigt, hur ska man plocka upp glas från golvet m.m. Jag dör. Läraren, Mrs. Straub är ganska konstig.  Gillar varken hon eller klassen. Alla är äckliga.

Courtney berättade för mig att hennes mamma hade sagt att Houvenagle (min värdfamilj) inte har jätte bra rykte, de har haft massor av studenter som har flyttat... Känns ju bra att just jag har hammnat här. :(

Hoppas Marlyn kör snabbt, för jag vill bara här ifrån :(